En vuxens tankar om att byta kyrkan mot gympasalen: Det är ju strålande att Pia Hjertström har bevarat minnet av en elev som var glad att få vara med på en skolavslutning, givetvis ska alla få en möjlighet att vara med på avslutningarna, men är vi på väg mot ett minoritetssamhälle där det inte ska respekteras åsikter åt båda hållen?
Detta borde gå att ordna med alternativ skolavslutning (i gympasalen) för dem som är muslimer, Jehovas vittnen eller som vill bekänna sig till någon annan tro, då skulle även gympasalen räcka till i storlek för att ta emot dessa barnens föräldrar.
Det Pia Hjertström slapp att se, var min son som var väldigt besviken på att inte få komma till kyrkan och sjunga.
Angående uttalandet om att kyrkan är en olämplig plats för barn, önskar jag svar från Markus Leandersson, som har haft skolavslutningar flera år i rad. Är det kyrkans eller bara Pia Hjertströms uppfattning att: "Vi har känt att kyrkan inte är en miljö där barnen känner sig trygga, och att det är svårt att hålla en avslutning på deras villkor... osv".
Men nog om detta, jag kommer i alla fall att gå med mina barn till kyrkan den 19 december, och om de vill så får de stanna hemma eller vara med i skolan om de så önskar.
Med hopp om att alla barn ska få en bra julavslutning.
Respekt åt alla!
Svar. Vid varje terminsavslutning hettar det till i frågan om avslutningen ska hållas i kyrkan eller i skolan. För mig är saken enkel. En skola som vill vara en skola för alla, bör göra saker som alla kan vara med på. Är lokalen ett hinder är det väl klokt att välja en lokal som alla kan vara med i. Det kan säkert så småningom bli en stämningsfull tradition i gympasalen också.
Däremot har jag personligen svårt att se att någon skulle lida av att vara i en kyrka. Ännu har jag aldrig mött någon som varit själsligt skadad av en skolavslutning i kyrkan. Att barn inte skulle känna sig trygga i kyrkan är inte min erfarenhet, snarare tvärtom. Jag tar emot mängder av skolbarn och -ungdomar i kyrkan i olika sammanhang. Oavsett religionstillhörighet tycker de att det är ett härligt och skönt rum att vara i.
Som präst har jag också hand om många skolavslutningar vid både jul- och sommarlov. Jag ser det inte som ett missionstillfälle, men däremot en möjlighet att ge barn och ungdomar lite tankar om livet som inte annars så lätt ryms i läroplanen.
I vår kultur är vi lite rädda för att diskutera gudstro och andlighet. Kanske är det denna osäkerhet som blir extra tydlig när besluten om skolavslutningar ska fattas. Själv tycker jag att skolan ska våga prata mer (inte mindre) om tro och livsåskådning. Här är Kyrkan verkligen en resurs att ta hjälp av.
Till sist är det viktigt att tydliggöra att skolavslutningar inte är en kyrklig angelägenhet. Det är skolans sak. Svenska kyrkan hjälper gärna skolorna att utforma avslutningar så att de blir innehållsrika och så att alla ska känna sig delaktiga och välkomna. Många församlingar ställer gratis upp med lokal, vaktmästare, städpersonal, kantor och präst. Det är förstås ingen självklar service, utan en gest från församlingarna att Kyrkan finns med i livets olika skeden och att det som händer i samhället självklart ryms i Kyrkan.
Markus Leandersson
Präst i Falkenberg
