Jag möts av det surrande ljudet från takfläktar, trafiken som hörs från gatan utanför och framför allt det brummande ljudet av symaskiner. Det är varmt i rummet där 15 fabriksarbetare trängs om kvadratmetrarna ihop med ritningar, tygstycken, kläder och syrullar. Jag slås av glädjen och alla skratt.
Under en månad 2006 följde jag sömmerskan Fang Wang från tidig morgon till sen kväll på fabriken Ningbo Yongxin Knitting and Embroidered Garment Factory i Kina. Fang Wang sydde då kläder till bland andra Gekås, In Wear och O’Neill.
Fang var realist. Hon visste att hon inte hade något val, hon var tvungen att tycka om sitt jobb. Som ett av fem syskon ville Fang inte bli en börda för sin familj. Det var därför hon hade flyttat sju år tidigare för att hitta ett jobb i stan.
Hon hade drömmar men menade att hon inte fick tänka på dem för de skulle aldrig slå in. Möjligtvis kunde hon hoppas på att bli flyttad till en annan fabrik, som kunde ge henne lite bättre lön. Fang tjänade ungefär 1 000 svenska kronor i månaden.
Enligt kontraktet på fabriken varade en arbetsdag mellan klockan åtta på morgonen och 17 på kvällen. Hennes enda vilopaus var en halvtimmes lunch. Då gällde det att vara snabb. Matsalen fylldes snabbt med hungriga fabriksarbetare och köerna ringlade sig långa över golvet. Under den tid jag tillbringade med Fang blev hon ofta kvar på jobbet till mellan 20 och 22.
Fang bodde på fabriken tillsammans med sin man Zhai Cogmin, som också arbetade där. Deras rum på tio kvadratmeter låg högst upp i bostadshuset. I rummet fanns en säng, en lampa, ett sängbord, ett litet bord och i ena hörnet förvarade de sina tillhörigheter på en resårbotten.
På våningarna under bodde ogifta fabriksarbetare. Fyra och fyra delade de på tio kvadratmeter. Kvinnor i ett hus, män i ett annat. Lukten från toaletterna spreds i huset. De låg i källaren och delades av alla boende.
Någon månad efter mitt besök i Kina var jag på Gekås och jag hajade till när jag plötsligt upptäckte den tröjmodell jag sett sys upp på fabriken. Då blev allt det jag varit med om än mer verkligt.
