Lovisa ”bara älskar England”

Musik från gatumusikanter en bit bort blandas med diskussioner bland borden på kaféet. Två damer vid bordet bredvid Lovisas blandar tedrickandet med ett ivrigt och hjärtligt hälsande på förbipasserande bekantingar. Den gamla industristaden har ett levande centrum.

Hit, till Café Nero i centrala Stoke-on-Trent, kommer au pairen Lovisa Oldaeus så gott som varje dag. Medan lilla Elisa tar sig en välförtjänt vilostund i vagnen passar Lovisa på att läsa en bok eller skriva i sin dagbok, som hon så småningom ska ge till sin bästa vän Jenny från Falkenberg.

– Vi brukade träffas och ringa varandra hela tiden. Nu när vi inte kan ha kontakt på samma sätt skriver vi dagbok som vi ska byta med varandra.

Lovisa Oldaeus provade först jobbet som au pair i den lilla staden S:t Albans norr om London, men insåg snabbt att vad arbetsgivaren egentligen behövde var en städerska. Det insåg snart också familjen Lovisa arbetade hos, och hon slutade efter tre månader, i maj förra året.

Tillbaka i Falkenberg arbetade Lovisa inom hemtjänsten, men kände att hon inte riktigt var klar med England.

– Jag ville tillbaka, jag bara älskar England, jag vet inte varför. Jag älskar folket, de är så vänliga och artiga och jag älskar pubkulturen. Man kan gå och ta en öl på en onsdag, utan att det är konstigt.

Så i november 2009 var det dags igen, då flyttade hon in i sitt rum på tredje våningen i familjen Badders nybyggda, röda tegelhus i Stoke-on-Trent. Hon har en egen våning där hon kan vara i fred när hon vill. Skönt! säger hon. Huset har också ett gästrum som Lovisas gäster är välkomna att använda.

Hos sin nya familj arbetar hon som just au pair och har hand om 14 månader gamla Elisa när föräldrarna jobbar. Men hon är mer än så. Hos svenska Linda och engelske William har hon hittat fina vänner, och de umgås även när Lovisa är ledig.

– Linda säger att även om hennes och Williams namn står på huset så står mitt namn på dörren.

Arbetstiderna är aningen lyxiga, det erkänner Lovisa utan omsvep. Linda och William har oregelbundna arbetstider och antingen börjar Lovisa klockan 9 och jobbar till 18 eller så arbetar hon mellan klockan 13.30 och 22.

Men Linda arbetar natt och jobbar sju nätter i sträck, vilket följs av sju lediga dygn då också Lovisa är ledig, med lön. Fast hon umgås med familjen även då. Linda och Lovisa har hittat ett nytt intresse i att baka cupcakes och har funderingar på att börja träna aerobics eller kanske poledancing.

Stoke-on-Trent är ingen au pair-tät stad, och Lovisa har inte hittat några andra med barn att umgås med. Istället hittar hon och Elisa på saker på egen hand och går till en lekgrupp en gång i veckan.

Tiden i Stoke har gett mersmak, och hon kommer att stanna ett tag, även efter jobbet som au pair. Tanken är att söka jobb på det spelbolag där Linda och William jobbar, där jobbar också många svenskar eftersom företaget också riktar sig till den svenska marknaden. Totalt är de över 20 svenskar på företaget som bildar en liten svenskkoloni, även om de flesta inte stannar särskilt länge.

Lovisa var tidigare ungdomsreporter på HN, men de gamla drömmarna om att bli journalist har hon lagt på hyllan. Istället hoppas hon kunna tjäna ihop pengar för att kunna utbilda sig till makeupartist. Då räcker inte pengarna från au pair-jobbet till, även om hon inte har några direkta kostnader.

Några råd till andra som är intresserade av att jobba som au pair har Lovisa:

–Det viktigaste är att man känner sig som hemma, men det är också det svåraste. Det måste vara naturligt att jag tar något att äta från kylskåpet. Och var ärlig – det är viktigt när man bor så tätt ihop.

Några omedelbara planer att flytta tillbaka till Falkenberg finns inte.

– Jag tror inte att jag kommer att hamna i Falkenberg, inte förrän om 20 år i så fall. Men inte i Stockholm heller, jag är en småstadsmänniska. Kanske i en stad av Kalmars storlek. Det är nog lagom.

Maria Gredeskog