Till Skårås, mellan Sjönevad och Krogsered, gick bussen till för något år sedan. Nu är en sökning på Hallandstrafikens reseplanerare hopplös, ”ingen resa hittad!” meddelar den.
Nej, vardagen för Helene Köhler och hennes familj med totalt sex hemmaboende barn kräver logistik och planering flera dagar i förväg. Själv har hon inget körkort så familjens transporter hänger på sambon Micael och på grannars välvilja. De samåker så mycket de kan, men det hjälper inte alltid.
Dottern som arbetar på hunddagiset i Falkenberg får skjuts på morgonen, men tar sig efter jobbet till Vessigebro där Micael hämtar upp henne, efter att själv ha kört från jobbet i Fegen. Elvaårige Julius åker skolskjuts till och från skolan i Ätran men måste köras till aktiviteter som scouter och annat.
– Vi kör mer än 60 mil per vecka, bara för att klara resorna till och från jobb och aktiviteter, säger Helene.
Hon skulle vilja ha ett liv utanför huset. Att kunna ta sig till en affär, till tandläkaren eller doktorn, och att barnen ska kunna träffa kompisar.
Hon skulle vilja ha ett eget körkort, men det är för dyrt. Och hur skulle hon ta sig till körlektionerna?
Att det inte går någon buss var hon medveten om när hon flyttade ihop med sin sambo i somras, men att hon på något sätt skulle få skylla sig själv som bosätter sig där håller hon inte med om.
– Det ska ju inte stoppa några från att bo tillsammans, att det inte går någon buss.
Nu, när det flyttat in fler barn i Skårås och även i Rya på andra sidan vägen, hoppas hon att Hallandstrafiken ska ompröva sitt beslut.
– Politikerna säger att de värnar om landsbygden, men så höjer de bensinpriset och drar in bussarna.
