Hylte har, till skillnad från Hallands kustkommuner, ett överskott av vatten.
I fjol producerades i snitt 30 liter dricksvatten per sekund i de kommunala anläggningar (av vilket 12 liter rinner ut genom läckande ledningar - ja, det har vi upprepat i flera artiklar...). Enbart de tre största vattentäkterna, Björnaryd, Torup och Unnaryd, kan leverera 75 liter per sekund om det skulle behövas. Kommunen klarar därmed med med råge redan idag den framtidsprognos för vattenbehovet fram till år 2100 som länsstyrelsen i Halland gjort med hänsyn till en fortsatt expansiv samhällsutveckling.
Så på den punkten, vad gäller tillgång på vatten i alla lägen, kan vi konstatera att allt är frid och fröjd.
Eller?
Ingalunda frid och fröjd. Vattendistributionen i Hylte är sårbar. Först och främst finns det inget reservvatten att hämta. Vad blir konsekvenserna om någon råkar gräva av huvudvattenledningen från Björnaryds mo, i norra Långaryd, vilken försörjer hela Hyltebruks tätort med dricksvatten? Eller om en svår tankbilsolycka inträffar på Nissastigen genom Björnarydstäktens skyddzon?
I det senare exempel kan hela täkten slås ut för ganska lång tid och 4 200 invånare måste vänja sig vid att hämta sitt vatten i dunkar från tankvagnar utplacerade i tätortens olika delar.
Även Torups vattentäkt har ett utsatt läge, täktområdet korsas av länsväg 150 mot Falkenberg, vilken också används för miljökänsliga transporter.
2016 gjorde en konsultfirma en säkerhetsanalys för just vattenverken för Björnaryd och Torup. I båda rapporterna beskrivs, enligt kommunrevisorernas granskning från i våras, ett ”flertal risker och förslag på åtgärder”.
Vad riskerna är nämns dock inte. Och när HP begär ut rapporterna från kommunen får vi nej efter en särskild sekretessprövning: ”Vi lämnar inte ut dem”, med hänvisning till att det i så fall skulle kunna leda till brott.
– Vattenverken är sårbara. Uppgifter om dem kan användas till syften att göra sabotage, förklarar Carolina Storberg, va-chef i Hylte.
Sekretessen är besvärande, eftersom riskerna som konsulten slår larm om - trots att fyra år förflutit - ännu inte har åtgärdats. Revisionen av vattenförsörjningen konstaterar också att va-kontoret inte har någon plan för att rätta till riskerna, eller ens att den kritiska rapporten lagts fram för politikerna i samhällsbyggnadsnämnden - vilka skulle kunna besluta om åtgärder.
När HP frågar Carolina Storberg om vad ”riskerna” består i är hon ovillig att beskriva dem, med mer än att hon medger att exempelfallet ovan, med tankbilsolyckor, är en del i paketet.
– Vad gäller detta höjdes säkerheten när Trafikverket byggde om Nissastigen vid Björnaryd för flera år sedan. Dikena anlades så att oljeutsläpp stannar kvar och inte tränger ned i grundvattnetas, berättar hon.
Hylte är inte ensam om att sakna reservvattentäkter. Vid en enkät som Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) gjorde 2017, var det blott en tredjedel av landets kommuner som rapporterade att de hade sådana. För kommunerna som saknade, gällde i huvudsak en brist på vattenreservoarer - inom sina egna gränser - att hämta något vatten ifrån.
Det sistnämnda gäller dock inte Hylte, som har stora grundvattenreserver längs i stort sett hela Nissadalen från norr till syd. I Torup är en reservvattentäkt utpekad i Nyebro, men mycket återstår innan den kan tas i bruk. En utbyggnad av Långaryds vattentäkt, nämnd i va-planen som antogs 2016, skulle kunna leda till att den även blir reserv för centralorten.
