Statsministern kan inte beslås med att uppträda utagerande i onödan men i Ekots lördagsintervju var han om möjligt mer återhållsam än vanligt.
Den globala finanskrisen med oväntade effekter på svensk ekonomi och lågkonjunkturen med dess överraskande många och kraftiga varsel har försatt regeringen i problem långt värre än vad någon kunnat förutse och långt bortom vad den politiska agendan för de närmaste åren borde ha innehållit.
Tillväxten växlar från rekordfart till negativ utveckling, varslen utlöses till arbetslöshet, den välfyllda statskassan krymper ihop med underskott som följd, statens ambition att sälja sina företag möts av tvingande krav på statliga räddningsaktioner av privat verksamhet.
Det är ett läge långtifrån den bild regeringen hade hoppats skulle prägla de två återstående åren av mandatperioden.
Regeringen Reinfeldt har anledning att mer än en gång upprepa vikten av att landet gick in i den ekonomiska krisen med bättre förutsättningar än de flesta i omvärlden, fler i arbete än någonsin tidigare och god styrsel på ekonomin. Det underlättar när krispaketen ska hanteras.
Ett problem som kommer att växa är levnadsvillkoren för dem som drabbas av arbetslöshet och som valt att stå utanför a-kassan. En tredjedel av dem som nu är arbetslösa eller ca 53 000 personer är hänvisade till gällande grundersättning som ger 5 500 kronor efter skatt och inte räcker långt för den som ska klara bostad och försörjning.
Reinfeldt har dock inga planer på att höja ersättningen, vare sig i grundersättningen eller i arbetslösersättningen eller att göra förändringar i ersättningstaket.
Statsministerns linje är att tillgängliga resurser ska riktas så att de ger jobbeffekt och att det spelar roll hur drivkrafterna ser ut. Det är en linje som kan försvaras länge men inte hur långt som helst.
När arbetslösheten ökar och det blir allt svårare att få jobb blir det inte lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden för att man lever på miniminivå och inte klarar att betala hyran, särskilt inte för dem som redan står långt från arbetsmarknaden. Det finns skäl för regeringen att se över arbetslöshetsersättningens nivåer men framförallt att verka för en arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla och samordnas med övriga socialförsäkringssystemet.
De negativa tillväxtprognoserna flaggar nu för att bromsen i pensionssystemet kan slå till 2010, vilket innebär att det då kan bli frågan om en sänkning av pensionerna. När statsministern i lördagsintervjun fick frågan om vad han tänker göra åt den saken påminde han om att hela idén med det nya pensionssystemet är att det ska ”återspegla den verkliga kraften i ekonomin”. Det är också en påminnelse om att pensionerna är beroende inte bara av sysselsättning och reell tillväxt utan också av finansiell global oro och fiktiva börsvärden.
En tröst som statsministern vill skänka pensionärerna är att det dels sker en bred skattesänkning, dels en höjning av pensionerna 2009. Höjningen består, medan prisutvecklingen innebär att kostnadstrycket försvinner, vilket innebär att det trots alla krisvarningar blir mer kvar i plånboken. Det gäller också för de flesta som har jobb eftersom tredje steget i skattesänkningen inträffar 2009.
Och statsministern vet vad pengarna bör användas till. Ge bort en upplevelse i julklapp, gärna något som är svenskproducerat, manar han och får genast kritik för att vara smygnationalist, så frihandelsentusiast han är. Dock kan Reinfeldt notera ett ökande stöd i opinionsmätningarna. Väljarna ger regeringen gott betyg i krisens spår. Det kunde med andra ord ha varit värre.
