Björn Lindeblad, 51, hade inte hunnit fylla 30 år när han erbjöds jobbet som ekonomichef på svenska Aga i Spanien. Han var framgångsrik men hade en växande känsla av att inte vara på rätt plats.
En kväll när han låg på sin röda soffa och hade söndagsångest kom en spontan tanke till honom: det är dags att gå vidare.
Björn Lindeblad bröt från sitt gamla liv och flyttade så småningom till Thailand där han blev buddhistisk skogsmunk. Det skulle dröja 17 år innan han lämnade munklivet och återvände till Sverige.
Den här februarikvällen i Varberg återkommer Björn Lindeblad till det där ögonblicket på soffan.
– Så talar intuitionen. När ett inspirerat ögonblick kommer, det är då du har tystnad inombords. Inte när huvudet är fullt av tankar. Men vi har skapat en kultur som fyller upp tomrummet hela tiden. Jag vet, jag kan själv ha svårt att stänga av mobiltelefonen när jag åker tåg. I stället för att titta på landskapet, notera stillheten, lyssna på tystnaden, säger han.
Björn Lindeblad pratar mycket om vikten av att släppa taget, något som är centralt inom buddhismen.
Han ger ett exempel från sin tid i det thailändska klostret. Varje dag vid måltiden släppte munkarna in en dreglande hund som munkarna kastade mat till. Björn hade svårt att få ihop hundens salivsträng med sin aptit, och byggde upp mer och mer irritation.
– Jag skapade ett oerhört psykiskt lidande för mig själv varje dag, säger han.
En dag var det något i honom som släppte taget, och han kastade själv två köttbitar åt hunden.
– Från den dagen var hunden inte längre ett problem. Jag hade rört mig härifrån och hit, säger Björn, och pekar på huvudet och sedan hjärtat.
Björn önskar att vi försöker skifta mer från kontroll till tillit.
– Ofta tycker vi att det är omvärldens fel att vi har det jobbigt, blir ledsna eller rädda. Men faktum är att vi har påfallande lite inflytande över hur andra är, över vädret, till och med över vår hälsa. Däremot kan vi ha inflytande över vart vi vänder vår uppmärksamhet. Vi kan sitta och polera vårt inre inferno, eller så kan vi släppa taget, säger han.
Björn Lindeblad tycker att det finns visdom i osäkerhet, i att inte ha bestämt sig. Han vill gärna att vi ifrågasätter våra tankar. Inom buddhismen är det stort att säga: ”kanske, kanske inte. Det får tiden utvisa”.
– Galenskap är att tro på alla tankar vi har. När vi lever i ”jag vet”, då stänger vi sinnet och blir lite dumma. Vi blir inte närvarande.
Han fortsätter:
– Det är behagligt att tillbringa tid med människor som vet att de kan ha fel. Då kan vi hitta något nytt i stället för att befästa våra positioner.
När vi blir överväldigade av sorg eller vrede är det ofta något som hårdnar i oss. En vanlig reaktion är att vi stänger till om oss och lyssnar till rösten som säger att vi inte vill, inte orkar. Det tycker Björn Lindeblad är olyckligt.
–Ibland behöver vi lära oss att känna lite. Om jag är varse min vrede, då kan jag fortsätta agera. Men är det bara mitt skrikande ego som vill ha rätt, då får människor jag talar med ofta ta mer än de förtjänar, säger han.
...att gå vidare
”Alla av oss har kränkts, psykiskt, socialt. Det verkar vara en del av att vara människa. Men var lite försiktiga med hur ni bär med er minnena. Att fortsätta leva i det som har hänt, och påminna sig om det, det är olyckligt. Det skapar bitterhet”
...att inte behöva förklara sig
”När vi går mot strömmen och fattar ett kontroversiellt beslut förväntar sig folk att vi ska förklara oss. Men kom ihåg att du inte är skyldig världen en detaljerad förklaring, risken är att du själv börjar tvivla på ditt beslut när du förklarat det gång på gång”.
...ordet ”borde”
”Borde är det farligaste ordet i svenska språket. ’Jag borde vara mer sådan, hon borde inte göra så.’ Det tar fram en hård och fördömande del i oss.”
...att leva i dina tankar.
”Lidande uppstår i våra tankar kring vad som händer. Tanken skapar rädsla. Ingen känsla kan överleva utan att du när den med dina tankar.”
