Galghumorn florerade kring fångarnas arbeten på fästningen

Vad hade fångarna för sig på fängelset på fästningen? De snidade bland annat exklusiva hantverk.

ANNONS
|

– Fångvården ställde om i slutet av 1800-talet. Fångarna fick ett mer terapeutiskt arbete, säger Eric Knutsson på Hallands kulturhistoriska museum.

De som är intresserade av historia kan ta reda på allt om kungar, krigstörstiga män och andra översittare. Det fanns folk som gjorde jobbet. Som alla fångar. Mängder av människor som ifrågasatte samhället hamnade bakom lås och bom för (i en del fall) harmlösa handlingar eller saker de gjort för att kanske överleva.

Det fanns tydligen många skickliga hantverkare bland fångarna som kunde skapa fina former på ett enkelt trästycke. Man kan förstå att det var många fångar som verkligen gick in för hantverket. Väldigt fina föremål finns bevarade på Hallands kulturhistoriska museums magasin.

ANNONS

Det här var ett steg i fängelsevården. Du kanske har upplevt det själv. Sitter du och pillar med saker är det enklare att slappna av.

– De ville få fram den terapeutiska delen. Det här kom genom fängelsereformen, att fångarna fick ägna sig åt den här formen av arbete i stället för tungt straffarbete, säger museiassistent Eric Knutsson.

Det märks att fantasin har flödat – och att det fanns en form av humor som florerade. Varför gör man annars en galge av furu i bordsmodell? Det finns ett par klockfodral väl utsmyckat i trä och ben. Det fick säkert tiden att gå.

Här finns även en trollknut. Ett tidsfördriv som handlar om att frigöra en metallring. Det fanns nog gott om fritid att tänka på annat. Dessutom hade fångarna på den här tiden kommit undan hårt straffarbete, då de skulle få lida.

Vackrast av föremålen som kan fästas vid fångarbeten på fästningen är den magnifika gunghästen av trä med läderdetaljer i träns och stigbygel. Föremålet kan härledas till bevakningsbefälhavare Johan Fredrik Bergqvist. Tydligen har han kunnat slänga in en liten beställning. Vi kan bara hoppas att fången fick bra betalt.

Hästar är vanligt förekommande föremål i samlingen. Här finns tre varianter, som stuteri i minformat. En sorts flodhästliknande kuse är möjligen serietillverkad. De skulle även kunna användas som handtag i något rustikt skåp. De handstora hästarna är tillverkade i valnöt. Var det så lätt att komma över det träslaget för 100-150 år sedan? Fixade beställaren det?

ANNONS

Vi hittar en annan detaljrik häst gjord i ett par exemplar.

– Han som gjorde den var livstidsfånge och hade säkert suttit i flera år och gjort samma häst, om och om igen, bara för att han kunde.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS