Det kvittar om det så är julafton. Har ungdomar ställt till med något ofog, så ringer telefonen hos Anna Nilsson. På Läjet är fritidsledaren "alltid i tjänst". Anna är dessutom själv infödd Läjesbo.
- Jag bryr mig inte. Det är bra att folk hör av sig.
Anna Nilsson härskar på fritidsgården sedan 20 år tillbaka. Ännu tidigare extrajobbade hon på Västra Vall, kommunens första ungdomsgård som höll till i det nu sedan länge rivna församlingshemmet vid Västra Vallgatan (där Riksbyggen ska bygga hus).
Anna fanns med på fritidsgårdarnas storhetstid, då varje gård hade flera anställda och verksamheten riktade sig till alla åldrar i området. Efter svångremmen på 90-talet, då personal och verksamhet krymptes till ett minimum, har fritidsgårdarna fått ny luft under vingarna igen. Politikerna insåg att verksamheten är nödvändig och släppte till några kronor mer.
- Nu är vi två fritidsledare och vi har aldrig haft så fina lokaler som här i Ajos gamla kylindustri.
Även när det var som allra mest knapert levde fritidsgården på Läjet ett eget liv tack vare att Anna vägrade släppa taget om verksamheten. I dag är gården en mötesplats för ungdomar i åldern 11 till 17 år.
- Det är den åldersgruppen som behöver oss mest. Men det händer att äldre besökare, som inte längre går hit regelbundet, ringer och ber oss sätta på kaffe. Dom känner sig lite som vip-gäster, berättar Annika, som i motsats till Anna är ganska ny som fritidsledare.
Annika började sin utbildning efter att ha arbetat femton år med demenshandikappade.
- Jag nattvandrade på stan tillsammans med andra föräldrar under flera år och upptäckte då att jag ville arbeta med ungdomar. När jag hade fyllt 40 förklarade jag för min familj att "nu var det min tur". Jag började läsa, men jag har haft mycket gratis från mitt gamla jobb. Det handlar om att bemöta människor med ödmjukhet och respekt antingen de är ungdomar eller gamla människor.
Att vara fritidsledare är en balansakt.
- Man fungerar som en slasktratt, får ta del av olösta konflikter i skolan och hemma. Ibland är vi extramorsor, som ransonerar godisinköpen i gårdskiosken, förklarar Anna.
- Det händer att vi gormar och skäller också, tillägger Annika som under sin utbildning praktiserade på Läjet.
- Det stämde väl mellan oss och eftersom vi inte skulle arbeta ensamma på gårdarna längre, passade det bra att hon började jobba här, förtydligar Anna.
Fritidsgården på Läjet har öppet till tolv varje fredagskväll, även när det är Högtryck inne i stan. Då brukar de andra gårdarna ha stängt.
- En av oss ledare hjälper till med Högtryck och några av våra ungdomar är också där. Men en del vill hellre vara här. Och ställer ungdomarna upp för oss, ska de ha något tillbaka också, tycker Anna och Annika.
Fritidsgården på Läjet ligger lite avskilt vid havet. Ovälkomna gäster letar sig inte hit. Problemet är att en del ungdomar hellre busar ute i samhället.
Under 80-talet föddes många barn och under 90-talet kom nedskärningarna med färre anställda i skola och barnomsorg. Nu märks konsekvenserna av stora barngrupper med alltför få vuxna som sätter gränser.
Även många föräldrar verkar ha svårt att säga ifrån till barnen. "Vi körde ju själva trimmade mopeder."
- Man kan inte sluta med att förmana barnen bara för att man själv gjorde dumheter när man var ung, tycker fritidsledarna.
Ett argument för att inte gå till fritidsgården är att "där händer inget".
- Ungdomar har ett behov av överstimulans. De söker action och spänning hela tiden. Det kan vi inte erbjuda men vi ska försöka hitta på något nytt.
Filmen Tidsresan som nyligen hade premiär i Varberg är inspelad på fritidsgården i Läjet. Några av tjejerna i filmen tillhör gårdsbesökarna.
- Vi hoppas att filmen blir en kick, så att några här börjar filma igen. Det vore kul.
På gården gäller alkoholförbud. Har någon druckit alkohol är det bara att vända vid dörren och gå igen.
- Vi håller strängt på den regeln, bland annat för att vi tror att den hjälper besökarna att stå emot grupptrycket. "Jag blir inte insläppt på gården om jag dricker."
Fritidsledarna har haft många diskussioner med föräldrar om vilket som är rätt; att köpa ut eller säga blankt nej.
- Föräldrar säger ofta så här: "Han eller hon är såpass vuxen nu och alkohol får de ändå tag i. Det är bättre och köpa ut några öl, så man vet vad de dricker." Men jag håller inte med. Ingen som är nykter dricker hembränt, säger Anna Nilsson och Annika Pihl följer upp tråden.
- Vi har haft diskussioner om det hemma också och mina barn har sagt: "Ge mig en kvart och jag fixar en flaska." Men det argumentet räcker inte för mig. Har jag inget köpt, så har jag inte heller medverkat till att de dricker alkohol. Ungdomarna ska känna att det är tufft att vara nykter.
I kväll är det avslutning inför juluppehållet på fritidsgården med julbord. Och övernattning.
- Vi har satt en gräns vid 19 nattgäster men den får vi nog släppa lite på, misstänker fritidsledarna, som slår vakt om "sina" ungar i alla lägen.
