Ahmad Faisal Hadok och Ali Ahmad Sarfari är båda från Afghanistan, de är 22 respektive 23 år och har varit i Sverige fem respektive sex år. Båda är starkt berörda av vad som pågår i hemlandet och oroar sig för familj och vänner som är kvar.
– Jag är rädd för min familjs skull, det är inte lätt i den här situationen så alla är oroliga för vad som kommer att hända, säger Ali.
Han berättar att det är svårt att få kontakt med familjen i Afghanistan eftersom det är dåligt med elförsörjning och internet.
Det stora problemet i Afghanistan, enligt Faisal, är att invånarna har så låg utbildning. Även om detta har blivit bättre så menar han att det är ett stort problem att en okunnig befolkning kan övertygas om felaktigheter av dominanta ledare, eller lätt kan ledas åt olika håll under demokratiska experiment.
– Det jag ogillar mest är att de inte vill att Afghanistan ska vara ett riktigt land, ett modernt självständigt land. Att de inte vill ha sociala medier eller att kvinnor ska få studera eller ha egna företag, säger han om talibanerna.
Ali har liknande kritik och beklagar även att ingen längre vågar gå ut. Ingen av dem litar på talibanernas löften om att de är mindre strikta och att kriget är över. Ali och Faisal hoppas att det ska finnas ett sätt att undvika krig, de säger att befolkningen är trötta på krig, och hoppas på någon sorts fredlig lösning genom dialog.
– Senaste tiden, innan allt det här hände, såg jag hur unga tjejer och killar gick ut, levde sina liv, skaffade Youtube-kanaler. Jag var glad, tänkte att Afghanistan var på gång och skulle bli ett modernt land. Men nu sitter de alla hemma och vågar inte gå ut, säger Faisal.
Ali har nyligen fått avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd. Bakslaget känns tufft för Ali efter sex år i landet. Han har en fast tjänst inom äldreomsorgen efter att ha utbildat sig.
– Det känns inte bra men jag kämpar ändå, säger han.
Båda två hoppas att befolkningen ska slippa mer krig, men det har varit krig så länge de har levt.
– Vilka är det som dör i krig? frågar Faisal retoriskt. Det är jag och min bror, såna som oss.
