Oktober 1987. Magnus Johansson är 18 år och har precis tagit studenten. I framtiden vill han läsa till jurist, men först ska han njuta av livet och tillsammans med familjen reser han till den grekiska semesterön Kos.
Dagarna brukar de tillbringa på stranden, utsträckta på badlakan under Greklands gassande sol, men just den här dagen har de hyrt motorcyklar. Magnus glider genom stadsmyllret när en vespa närmar sig från sidan i hög fart.
Kollisionen är våldsam.
– Jag minns ingenting från själva olyckan, minnen från barndomen är också borta. Jag fick en kraftig hjärnblödning och hamnade i koma. Läkarna visste inte om jag skulle klara mig, livet hängde på en skör tråd.
Magnus överlevde, men han var svårt skadad. Talet var borta, halva kroppen förlamad. Att ta sig tillbaka tog fem år, och vid det laget hade han lagt juristplanerna på hyllan.
I stället valde han att gå in i pappans företag, Hilles & Tornqvists begravningsbyrå.
– Företaget har varit i släkten i snart 150 år, sedan 1873, så jag visste ju en hel del om jobbet sedan innan, säger Magnus.
Sorgen har många ansikten
Som begravningsentreprenör möter han dagligen människor i sorg. Men det ena mötet är sällan det andra likt, berättar Magnus. Det viktigaste i hans roll är att vara lyhörd och respektfull.
– Alla är så olika. Vissa gråter jättemycket, andra skrattar och har nästan ångest för att de gör det. Men sorgen har så många ansikten, det finns inget rätt eller fel. Mitt jobb är att lyssna, lyssna och lyssna. Ibland vet de anhöriga precis hur de eller den avlidne ville ha det. Andra gånger får man fylla i luckorna genom att ställa frågor.
– Vi vidareutbildar oss en hel del, men i grunden handlar mycket om erfarenhet och människokännedom.
Att skriva ner sina önskemål i förväg är en stor hjälp för de anhöriga, säger Magnus Johansson. Inte minst när de efterlevande inte drar jämt.
– Jag skulle nog säga att sådana situationer hör till de mest utmanande. Vi har haft klienter som inte kunnat sitta i samma rum, kanske på grund av någon gammal konflikt, och som inte är överens om någonting. Då får man försöka medla och hjälpa dem att hitta en väg framåt.
Viktigt ta avsked
Precis som för allt annat finns det trender även inom begravningar. Under de 30 år som Magnus Johansson varit i yrket har jordbegravningarna blivit färre, medan kremering och ceremonier med urna blivit vanligare. Men oavsett hur begravningen förrättas är värdet av den stort, menar Magnus Johansson.
– Jag tror att det är jätteviktigt att få ta avsked. Eller, det vet jag att det är. Att lägga handen på kistan och minnas det man upplevt tillsammans, att säga tack, det betyder oerhört mycket.
Och att det inte blev någon juristkarriär, det har Magnus Johansson aldrig ångrat.
– Jag trivs jättebra här. När man efter en begravning får höra att ”det blev precis som vi önskade”, det känns självklart bra i hjärtat. Jag har också fått en annan syn på existensen.
– Om det beror på min olycka eller på mitt yrke vet jag inte, men jag har en stark känsla av att det är viktigt att ta vara på livet medan det pågår. Att vara tacksam för det man har och inte skjuta upp sina drömmar till morgondagen.
Den kanske inte kommer.
