Efter studenten fick Pontus sommarjobb på en byggfirma i Veddige. På grund av bostadsbristen fick han under tiden bo hos sin farbror som bor på orten.
– Vi har väldigt bra kontakt och han var även min arbetsledare. Men man vill gärna ha något eget, säger Pontus Karlsson.
Han fick senare fast anställning och var även engagerad som fotbollsdomare.
– Det hade känts väldigt hårt att lämna fast jobb och flytta tillbaka till Småland, säger Pontus.
Efter en tid fick han erbjudande om att hyra en sommarstuga, belägen strax söder om Träslövsläge, i andra hand. Under tiden så pendlade Vicktoria (som pluggade i Halmstad) mellan skolan, föräldrahemmet i Småland och Pontus i Varberg.
Förutom att boendet på 20 kvadrat var spartanskt visste Pontus också att han var tvungen att flytta ut före sommaren. Under tiden sökte paret mängder av bostäder i Varbergsområdet utan att hitta något.
– Då sa min farmor att vi fick ta deras husvagn från maj till augusti. Så vi bodde på Rödlix camping, inte så långt från där vi bodde tidigare, säger Pontus Karlsson.
Fick ni inte klaustrofobi?
– Det var svårt. Jag åkte hem till Småland många helger. Vad skulle vi göra i en husvagn en hel helg? Vi fick hitta på jättemycket saker för att slippa tänka på situationen, säger Pontus.
Men så hittade paret via en släkting ett andrahandskontrakt på en källarlägenhet inne i centrala Varberg.
– Det var ett jättefint hus på utsidan, säger Pontus.
Snart stod det dock klart att allt inte var så bra som det verkade på ytan.
– Lägenheten var stor men inte fräsch. Vi misstänker att det var mögel på toan, säger Vicktoria Moberg.
– Ja, jag fick problem med andningen och det har jag inte haft tidigare, säger Pontus.
Efter en ny förfrågan på Facebook så hittade paret äntligen en lägenhet med förstahandskontrakt i Tofta.
– Den såg också riktigt fin ut på bilderna. Vi skickade lite information om oss och plötsligt ringde hyresvärden upp. Allt var fint. Men man blir lite blind också jämfört med hur man bott tidigare. Det är också mycket grejer i vägen, man får bara ett första intryck och bestämmer sig kanske lite för fort eftersom man gärna vill ha en bostad, säger Pontus.
Snart efter att de flyttat in började felen att visa sig.
– Det var ingen värme på toaletten och ingen ventilation. Allt var instängt, säger Vicktoria.
– Eventuellt var det mögel även i det huset. Vicktorias mamma kände direkt av att det var något, säger Pontus.
Felanmälningar och klagomål togs enligt Pontus och Vicktoria inte på något större allvar av hyresvärden.
Till slut tröttnade paret. Man var beredda på att flytta hem till Småland, men så frågade Pontus sin chef om det fanns något ledigt i det lägenhetskomplex som företaget höll på att bygga i Veddige.
– Egentligen fanns det ingen. Men som tur var hade två stycken precis hoppat av när jag ställde frågan. Vi tog den direkt.
Nu har Pontus och Vicktoria bott i sin drömlägenhet i ett år. Även om de nu har boendet tryggat så är de oroade över utvecklingen på bostadsmarknaden.
– Det finns Facebookgrupper där vissa privatpersoner hyr ut rum för 3-4 000 kronor. Det är helt sjukt, säger Vicktoria.
– Folk blir lurade, de sitter i samma situation som vi gjorde. Man säger ja utan att ha sett boendet. Man behöver ju en bostad. Det kan vara vilken kvalitet som helst på byggnaderna, avslutar Pontus.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten
”Sök – lägg ut annons i tidningen. Det är det bästa. Sök i alla Facebookgrupper”.
”När ni tittar på en lägenhet – titta ordentligt. Luktar det unket, så är det inget ställe du ska bo på”.
”Se till att ha kontrakt. Det är lätt att glömma bort när man hamnar i en desperat situation”.
