Året var 1990 och Joel Ödmann var ledsen eftersom hans systrar hade lämnat förskolan. Vid hans sida dök den två år äldre Jacob Nilsson, som har Downs syndrom, upp och tröstade.
– Jag gjorde det för att han är snäll och en kompis, säger Jacob Nilsson 26 år senare.
– Detsamma, säger Joel.
Vad som började med en tröstning utvecklades till en vänskap.
De hittade varandra i skådespeleriet. På Lunnagatan 7, hemma hos Jacob Nilsson, förberedde de föreställningar som spelades upp för familjemedlemmar i köket.
– De tyckte det var kul, säger Jacob.
– De var tålmodiga. Det var hel-aftonsföreställningar, man ser på VHS-band hur det blir mörkt ute, säger Joel.
Mestadels bestod framträdandena av gamla klassiker som Hasse Alfredsson, Björn Skifs, Kurt Olsson, Kicki, Bettan och Lotta och Roy och Roger. Men föreställningarna trappades ner när Joel Ödmann kom in i puberteten. Plötsligt var teater någonting pinsamt. De slutade i stort sett helt.
Ett av få undantag var när Joels pappa fyllde 50 år. Festen var på Borggården och där dök Jacob upp. Han hade sällskap av två overaller och budskapet var givet: en Macken-föreställning var stundande.
Först vid 25 års ålder insåg Joel att det var skådespelare han ville bli och han lyckades bli antagen på Stockholms dramatiska högskola. Nu när han är inne på sitt tredje år fick han uppgiften att skapa en egen föreställning på festivalen Departure.
– Det har vuxit sig ganska stort, det är mycket hausse och hajp kring festivalen. Det är mycket prestationsångest och krav.
Joel Ödmann mådde inte bra av uppgiften. Inte förrän han insåg vad han ville göra – nämligen att spela tillsammans med personen han inledde allt med – Jacob Nilsson.
– Nu blev det en rolig uppgift, säger Joel och fortsätter:
– Det var du som gav mig tillgången till scenen, och att leka teater, säger han och håller om vännen.
Jacob tvekade aldrig att ställa upp när frågan ställdes.
– Det känns kul, tryggt och underbart, säger Jacob, som är stolt över att Joel lyckats ta sig in på Stockholms dramatiska högskola.
Känner du att du har en del av det?
– Ja, säger Jacob och ler.
– Det har du. Det har du verkligen.
Varbergs teaters röda stolar lyser i den tomma salen. Vännerna är mitt uppe i repetitionerna och fem framträdanden väntar i Stockholm men vad föreställningen kommer att innehålla är i dunkel.
– Ska vi avslöja en del? frågar Joel.
– Nä!
På ett skåp på repetitionsscenen lyser röda bokstäver på en gul bakgrund ”Utsålt”. Salen på Stockholms dramatiska högskola kommer att vara fullsatt. Den ursprungliga publiken från köket på Lunnagatan 7 år 1990 kommer att vara på plats och Jacob Nilsson är säker på att de kommer att snärja de nytillkomna.
– Jag tror de kommer att tycka det är bra.
