Är man inte rik får man hitta andra vägar till framgång. Varbergs Bois är enligt den allsvenska tabellen Sveriges just nu tredje bästa fotbollslag.
Succéreceptet är unikt. En secondhand-butik, driven av ideella boisare, har byggt ekonomin. En secondhand-trupp, handplockad av en nytänkande tränare, har byggt spelet.
– Vi var de billiga spelarna som inte folk ville ha. Nu vill alla ha oss. Jag tror att alla kommer vilja jobba som Varbergs Bois nu, säger skyttekungen Astrit Seljmani.
Joakim Persson blåser i en visselpipa. De 12 spelare som deltar i dagens träning samlas runt honom. De flesta i truppen ska spela U21-match mot Falkenberg senare under dagen. De som är här var med och slog Kalmar med 1–0 två dagar tidigare. Segern, Bois tredje i debutsäsongen i allsvenskan, innebär att laget ligger trea i serien. Den bästa en nykomling gjort i allsvenskan på 44 år.
Samtidigt som laget joggar igång och solen skymtar fram bakom molnen parkerar Putte Olsson sin cykel vid ett träd precis utanför stängslet runt träningsplanen.
Han sätter kryckan i marken och går i lugn takt och placerar sig i ett av de två avbytarbås i trä som står bredvid planen. Vissa träningar har han sällskap av många äldre män med förkärlek för klubben här längs med sidlinjen. I dag kollar han själv.
– Jag såg att de tränade när jag cyklade förbi här. De brukar träna klockan tre på eftermiddagen. Det är nog därför jag är själv, de andra tror träningen börjar senare, säger han och tittar ut på träningen.
Putte har varit boisare i hela sitt 79-åriga liv. Hans bror och söner har spelat i grönsvart och själv satt han i styrelsen mellan 1970 och 2000. Han har sett klubben i alla divisioner mellan fyra och superettan och grämer sig djupt över att nu, när Bois tillhör allsvenskan för första gången i klubben historia spelar allsvensk fotboll, inte få gå på matcherna.
– Det är hemskt. Surt så in i helvete. Vi är i allsvenskan och så får man inte gå dit och titta. Det är skit, säger han.
Vad finns kvar i föreningen sedan åren i division 4?
– Styrkan har alltid varit kamratandan. Boisandan, som vi kallar den. Den har varit stark oavsett vilken serie vi har legat i.
På planen framför honom jublar Astrit Seljmani högt efter en välplacerad vristträff. Han, och i stort sett alla av spelarna i laget är hämtade från lägre divisioner.
– Joakim har lyckats med något som ingen trodde. Att få ihop det och lyckas värva så här smart utan pengar … han har hittat guldkorn som inte kostar tusenlappar, säger Putte Olsson.
Han ler brett. Aldrig har klubben mått bättre än vad den gör nu. Seniorlaget ligger på Europaplats. Ungdomsverksamheten växer. Ekonomin är i balans.
I dag är ekonomin förbättrad, lönerna ungefär fördubblade. Ändå har Persson fortsatt att leta bland secondhand-hyllorna efter spelarfynd.
– Vi har inte pengar att hämta något annat. Det gäller att vaska i de serier där spelarna ser en jättemöjlighet att spela allsvenskan. De här spelarna har hunnit skaffa sig erfarenhet. De har gjort sina 100 matcher. Det ger så mycket mer än att man sitter på bänken i en allsvensk klubb.
Underskattas de här serierna?
– Jag skulle kunna nämna 25-30 spelare till för dig som jag har på väg in om det öppnar upp sig på någon viss position. Där finns oerhört mycket talang där ute. Det ska sägas att det är mycket lättare för Varbergs Bois att ta de här spelarna också. Där står inte 25 rutinerade aikare och väntar på dig när du kommer, utan du kommer in i en miljö med spelare som du känner igen sedan tidigare. Bergstoppen är inte så långt ifrån dig. Det är en småklubbsmentalitet. Det gör det lättare för alla från lägre divisioner att komma in i det.
Secondhand ligger i tiden. Den svenska marknaden växte med 15-20 procent under 2019. Att applicera den trenden på fotbollen kan kännas krystat, men i Varbergs fall är kopplingen naturlig.
– Det är egentligen sedan man gjorde den här förändringen 2018 som man har blivit mer en secondhand-klubb. Innan dess var spelarna ganska dyra. Nu börjar det närma sig att vi hittar något eget, med egna spelare underifrån, division 1- och 2-spelare och några unga utländska spelare. Det blir en typ av secondhand, med en liten egen touch på det, säger Joakim Persson.
Spelare från lägre divisioner
Den lugna onsdagsträningen avslutas med en volley-tävling där spelarna två och två först ska nicka bollen till varandra och sedan avsluta med ett volleyskott. Hampus Zackrisson och mittbackskollegan Joakim Lindner kamperar ihop. Deras nickteknik är inte helt fulländad och Zackrisson tvingas lägga sig raklång och nicka upp bollen till sin arbetskollega. Volleyskottet missas och Zackrisson gnider sig över nacken när han går av träningsplanen några minuter senare.
– Det var ingen naturlig nickposition direkt, säger han och masserar kotorna.
Hampus Zackrisson är inte överförtjust i att bli kallad secondhand-spelare, men visst förstår han att jämförelsen görs.
– Vi plockar in spelarna som inte riktigt har fått chansen på andra platser. Vill man likna det vid ett second hand-lag, då får man väl göra det. Secondhand eller inte, vi har lyckats bra här i början av säsongen, säger han.
Ett annat exempel på secondhand-värvning är Astrit Seljmani. 23-åringen blev framröstad till superettans bäste spelare i fjol och ryktades vara aktuell för större klubbar. Han har en brokig karriär i Skåne-fotbollen bakom sig innan han hittade sin plats längs med Hallandskusten.
– Det är häftigt att vi jobbar så. Jag tror att alla kommer vilja jobba som Varbergs Bois nu, säger han.
Kunde spelat på Leninstadion
50 meter bort, vid löparbanorna som omger Påskbergsvallen, eller Varberg Energi Arena som den heter från och med i år, står Emma Bertilsson och Lenny Börjesson. Som samboende planansvariga våndas de över allsvenskans framflyttade spelschema. Sista hemmamatchen spelas mot Malmö den 29 november. ”Vallen”, som arenan kallas av alla Varbergsbor, har inte huserat elitfotboll så sent på året tidigare.
– Vi får hoppas på en torr och varm höst. Blir det snö i oktober blir det jobbigt, säger Emma Bertilsson.
Är ni supportrar?
– Nej, vi har alltid behövt vara neutrala eftersom vi har både Bois och Gif här. Vi vill att det ska gå bra för alla. Förr var klubbarna som hund och katt. De hade var sin sida av korridoren här under läktaren och gick man över gränsen var man illa ute.
Lenny och Emma träffar dagligen arkitekten bakom Varbergs succé, tränaren Joakim Persson i korridorerna. Han får inte alltid som han vill när den kommunala planen ska fördelas mellan stadens olika intressenter.
– Joakim är ju speciell, säger Lenny.
– Men positivt speciell, säger Emma.
– Ja, verkligen positivt. Men man vet aldrig var man har honom, säger Lenny.
Populärt secondhand-stopp
Kön med parkerade bilar ringlar sig 150 meter bort längs med Ägovägens kant. Det är veckans första öppning av Varbergs Bois secondhand-butik. Om laget har börjat allsvenskan bra, går butiken minst lika starkt. Trots att coronaviruset håller stora delar av den ideellt arbetande frivilligkåren hemma strömmar kunder från när och fjärran in.
Utan cd-skivor, skinnsoffor och danska deckare hade Varbergs Bois kanske inte funnits i dag.
Parkeringen utanför ingången är helt full. Folk väller in genom dörren under klubbmärket.
Utanför står Bertil Lindblom och Ingvar Andersson och andas ut. De hjälper till med lite av varje runt butiken och tillhör den skara personer som lägger en stor del av sitt liv åt butiken och Varbergs Bois.
– Det här laget har verkligen satt Varberg på kartan, säger Ingvar Andersson.
Från havet av bilar kommer Joakim Lindner och Hampus Zackrisson gående. Joakim har en följesedel i handen och Hampus kånkar på en flyttlåda.
– Här kommer en leverans, säger Lindner. Lite souvenirer.
Snabbt tas paketet emot av Ingvar.
– Jag tar hand om den, säger han. Inga problem.
Snart fyller innehållet i lådan på det bord med souvenirkläder i secondhand-butiken som klämts in mellan LP-skivor, engelsk litteratur och en spjälsäng.
Backduon tar sig in i trängseln. Inne i butiken luktar det loppis. Folk lyfter tavelramar, sträcker ut dukar och läser baksidestexter på böcker.
Hela tiden forsar det in människor i butiken.
Vid souvenirbordet frågar Joakim Lindner Lilian Dower, svärmor till assisterande tränare Fredrik Danielsson och frivilligarbetande i butiken, om tröjorna säljer bra.
– Ja, helt okej. Jag tror det hade blivit mer om det hade funnits matcher att gå på. Det kom in någon och frågade efter en Bois-mugg också, säger Lilian.
– Ja, den frågan har jag också fått, säger Joakim.
– Det får bli till nästa säsong, säger Lilian.
För gästerna verkar det inte vara matchkläderna eller tröjorna med klubbmärket som är mest intressant. Bakom kassan står Per Johansson och säljer filtar och krukor.
– 720! Vill du ha en påse till det, säger han till en kund som knappt får med sig allt hon köpt.
Sedan klubbens secondhand flyttade till den här lokalen har han varit föreståndare. Med glasögonen längst ned på nästippen kontrollerar han prislappar och sorterar inkommande varor.
Klockan 15 är det så mycket folk i lokalen att ytterdörren får stängas. Inga nya kunder kommer in förrän någon går ut.
– Det är många som säger att det här är Västsveriges bästa secondhand, säger Per Johansson.
Det går att argumentera för att Varberg har Västsveriges bästa fotbollslag också. Här får överblivna och bortglömda saker ett nytt hem. Det ställs ut i en fin och ljus lokal – och folk åker långväga ifrån för att titta. Samma sak går att säga om fotbollsspelarna på Påskbergsvallen.
– Det är inga stjärnnamn i det här laget. De här har en väldig gnista och vill komma vidare. Dessutom jobbar de enormt för varandra. De är kompisar som ställer upp mangrant för varandra och det finns ingen avundsjuka, säger Per Johansson.
Som de flesta äldre män man träffar runt Påskbergsvallen eller secondhand-butiken är han ”boisare sedan födseln”. Mellan sexårsåldern och femtioårsdagen missade han två hemmamatcher. En gång hade han influensa, den andra gifte han sig.
– Klubben betyder allt för mig. Ordföranden är min kusin och vi ringer varandra var och varannan dag. Det är som en stor familj runt klubben, säger han.
Hur kände du när avancemanget till allsvenskan blev klart?
– Jag hade alltid tänkt att den drömmen får jag aldrig uppleva. När det blev klart … jag hade tårar i ögonen den dagen. Det var något fantastiskt. De var ju så totalt nederlagstippade. Det är de fortfarande. Nästa mål är Europa League. Ligger de kvar på tredje plats så blir det ju det.
