Det är ungefär 20 år sedan Håkan ”Stregen” Nilsson lade fotbollskorna på hyllan. Nu är han kanske mest känd som Gustaf Nilssons pappa. Falkenbergs FF-spelaren Gustaf som varit en av Allsvenskans hetaste spelare 2015.
Men ”Stregen” var också het.
–Det var en fantastisk tid och det är så häftigt att se på de här bilderna, säger han.
Och så tittar han igen.
–Så många roliga kompisar man fått, och så har man fått resa i Sverige och vi var på träningsläger i Portugal och mötte Benfica med Stefan Schwarz, Mats Magnusson och Johan Thern. Jag är stolt över det här.
Och han medger att bara genom att titta på bilderna saknar han tiden.
–Kamratskapet, tjötet i omklädningsrummet, lukten av svett och linement. Men det var också tufft. Vi jobbade sju till fyra även om vi inte tränade mer än tre gånger i veckan.
Håkan Nilsson var rubrikernas man i många år. Men speciellt medveten om att det togs bilder på honom var han inte.
–Jag har aldrig varit fåfängd.
Var någon i laget det?
–Nu får jag väl fan för det men Kjell Persson stod gärna framför spegeln...
Håkan skattar.
–Men de spelare som har frisyrer i dag där de knappt kan nicka de fnyser jag bara åt.
Han har inte fångats på någon bild där han delat ut något tjuvnyp.
–Vi ryckte aldrig i tröjorna som i dag. För då blåste domaren. I dag skulle det ju vara straff i varje fast situation i straffområdet. Och skulle någon filma på min tid hade han blivit utskrattad.
De 30-talet bilder vi kommer med ska samsas med bilderna i hans egna album.
–Jag har fem, sex album med urklipp. Mamma började klippa ur när jag var pojklagsspelare sedan har jag fortsatt. Men jag tittar aldrig i dem. Det var nog när Gustaf var liten senast. Då tyckte han det var roligt. Men jag vet var jag har dem och man kan använda dem som uppslagsverk om man inte minns någon grej.
Och hans tre barn eller frugan Katarina har inte haft några åsikter om hur Håkan tog sig ut på bild. Barnen är lite för små för att tycka det var pinsamt att pappa var i tidningen.
1991 slutade karriären när laget ramlade ur ettan och den berömt hetlevrade engelsmannen Bryan King var tränare och ekonomin i klubben var i botten.
–Jag hade aldrig några problem med Bryan. Han skällde mest på de yngre spelarna och det tyckte vi äldre var tråkigt. Och som jag sagt tidigare; Jag förstod ändå inte så mycket av vad han sa.
I dag är Håkan Nilsson en stor Falkenbergs FF-supporter och följare.
–Jag är så gul man kan bli. Och är nervös vid varje match. Inte så jag mår dåligt. Det är ändå fantastiskt det man gjort, de spelar i allsvenskan. Det trodde jag aldrig. Jag tror det beror på den andan som finns i klubben. Det finns inga stjärnor, alla hjälper varandra och spelarna får chansen att misslyckas.
Han står på bortre långsidan på Falkenbergs IP, som han alltid gjort. Detta tillsammans med bland andra FFF-ikonen Christian ”Betan” Sjögéren. En bit därifrån står en annan av de före detta lagkamraterna, Per-Ola Andersson.
En riktig gnäll-sektion?
–Nejdå, vi är inte så farliga. Men de som inte spelat fotboll och har högljudda åsikter blir jag vansinnig på.
Jobbigt när publiken runt omkring dig klagar på Gustaf?
–Det bryr jag mig inte om. Har han gjort något dåligt eller missat, så har han. Jag vet själv att man kan missa.
Bor: Falkenberg
Familj : Fru Katarina, barnen Emelie, Linnea och Gustaf.
Jobbar: Parkavdelningen på Falkenbergs kommun.
Karriär som spelare: Falkenbergs FF 1976-91. Arvidstorp 1992-1995.
Bästa medspelare: Christian ”Betan” Sjögéren
Värsta motståndare: Hans Persson, Mjällby
Bästa tränare: PeGe Skoglund
Bästa arena: Falkenbergs IP
Största ögonblick som spelare: ”När vi gick upp i division 1 med Falkenbergs FF.”
