Svar
på ”Människor och natur behöver visst honungsbin för pollinering”
Att de största hoten mot vildbina är förändringen i hur vi använder marken och användningen av bekämpningsmedel är helt klart. Det behöver vi inte debattera. Men när vi nu sitter med ett landskap med väldigt få blommor så kan konkurrens med tambin vara det som gör att vildbina inte klarar sig.
Naturen behöver inte tambina. Däremot gör jordbruket det. Alla de exempel Bengt Frizell ger är monokulturer som inte är naturliga, t.ex. rapsåkrar och äppelodlingar. I stora områden med en sorts blommor krävs stora bisamhällen som kan flyga långt, där gör tambina en viktig insats för vår livsmedelsproduktion. I naturen finns det inte monokulturer och vildbina klarar av pollineringen om inte vi förstör för dem.
Jordbruksverket har gått igenom forskningen och informerar nu om att vildbin och tambin kan konkurrera med varandra. Läs gärna deras broschyr ”Hur ska honungsbin och vildbin kunna samsas om födan?” De rekommenderar där att man inte ska sätta upp bigårdar nära naturreservat, anpassa mängden bikupor till den mängd blommor som finns, undvika att ha bikupor i stadsmiljö med få blommor och ta reda på om det finns rödlistade vildbin innan man sätter upp bikupor.
Det viktigaste vi kan göra är att öka mängden blommor i landskapet. Men tills vi har lyckats med det behöver vi begränsa antalet bikupor på ställen där de kan konkurrera ut vildbina
Anna Stenström
biolog